the only anesthetic that makes me feel anything kills inside

Mitt tidigare inlägg är texten till Placebo - Running up that hill.
Jag är arg och håller masken över en sak jag fått veta, men jag antar att det inte bara är jag som känner på mig att snart kommer allt spricka och dom som det gäller kommer få det dom förtjänar. Jag vet att jag kommer spricka.

Jag saknar tiderna när man var mindre, då spelet var annorlunda och platserna var utbytta. Då det var jag som var fläkten och gjorde som jag ville,
jag vet att jag sårade många på min genomresa med jag tyckte om det, inte att såra folk utan att vara i farten hela tiden. Jag hoppas att hösten blir bra och att jag får fortsätta på Colorama om inte annat så att jag får jobb på Coop för vem står i vägen då? inte ens pengarna.
Men nu ska jag reppeat:a Placebo och bara njuta i min ensamhet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0