MLICIOUS

black beauty

Igårkväll tog jag en sväng förbi rutvik för att titta till min(hans...) prins, jag kände hur nån ensam tår rann ner för kinden när han kom springandes genom hagen med öronen spettsade frammåt. Jag tror inte nån kan förstå hur det känns att se han stå där med täcket vi hade slängt bort för att de var för litet och trasigt, med den slitna grimman han hade för flera år sedan och sen att inse att jag inte kommer få ha ett finger med i spelet mer, men ändå ville jag inte ta med alla mina saker som jag har där i skåpet, för de ger mig ju chansen att få fara dit igen.